|
Ur dödboken 1748: Afsatte Länsmannen Lars Lindell på Heden, war i sin embetes wälmacht
nog egennyttig och högdragen, wiljande då gierna pråla, panketera och storhälas. När åter
hans Länsmanna myndighet upförde, gaf han sig til at handla uti Hudikswall; Men som han sin
credit illa nyttiade, så drögde ni länge, förr än han och där spelte aldeles ut. Han kom sedan hit i
Sochnen tilbaka, och tog sig åtskillig städes hemmans bruk nu; Men han gick ock der ifrån, så
som sparf ifrån ?, genom de ??ta utmätningar, som fär giäld honom öfwergå månde. När då
hans fordna wälmåga såldes ansenligen Krympte blef han nog Spakfärdigare; Men at ändå
hielpa sig fram, grep han til åtskillig anan födekrok, dels genom brytande i magra grufwor at af
rika Bruksherrar narra sig til penningar, dels genom målsmanskap för Enkor och omyndiga barn
at miölka och suga deras egendom, dels genom advocerande vid Tingen, då han ofta skref för
bägge parterna, at lugga och klippa dem bägge, dels ock genom sit ord at låna sig både ett och
anat, det han aldrig betalte, elr upsåt hade at någonsin betala ?. Omsider lade Gud honom på
sotesängen, då han snart i 16 weckor af många krämpor beswärades, de der stadnade i nu
twinnsot, som så aftaklade honom Kiöttet, at på slutet war ni mer, än ben och skin på honom
öfrigit. Dock nöt han under alt detta Guds stora nåd, at han på sotesänge fick sin förra lefnad
ransaka och besina, och til hädanfärden sig väl berade. 55 år.
|
