Sal. herr Mårten hade i sin lifstid med sin hustrus samtycke ärnat sin yngste son Lars
Wikegården efter sin död, den andre sonen Michael försörjde han med giftermål och ett gillt
hemman i Ö i Borgsjö socken, de öfriga två sönerna, som till prästämbete komne voro, skulle
icke hindra dem, utan taga sina arfsparter i Giästa och Fränsta jämte de sex systrarna.  Men
sedan herr Mårten död var, gillades icke hans vilja, utan barnen fingo genom lottning sina
arfsparter jord i de olika fastigheterna. Med syskonens samtycke hade Lars köpt den del i
Fränstahemmanet, som fallit på systern Britas lott, och ville nu ge den åt brodern Michael i
utbyte mot hans part i Wiken för att få hela detta hemman i egen hand. Då de icke kunde
sämjas, hänsköt Lars saken till rätten, som resolverade, att jordbytet skulle ske. Denna
dom förutan gaf Lars sin broder Michael 15 dlr pgr i god vilja, och uti goda mäns närvaro lof-
vade de med bref och sigill vara väl förlikta och åtskiljda, »thet iagh fruchter Michil ey vill
hålla med sit lösachtige sinne», har domaren tillagt.